M:s självklara val såhär några veckor innan de nio milen ska köras (eller kanske snarare stakas? I alla fall om inte det där vallateamet som hon önskedrömmer om inte dyker upp…) och hon får en timme över är ju att slänga sig in i bilen tillsammans med skidor, stavar, pjäxor och valla (Varför M? Varför???) och dra till närmsta ihopskrapade skidspår. Den där timmen blev över idag och M drog iväg till Skatås. Idag igen. Spåren hade dragit ut sig på längden litegrand sen sist och kanske framförallt på höjden. Under stakandet uppåt upprepade M det där som hennes kloka mormor brukade säga när något var motigt: mod i barm och kraft i arm, mod i barm och kraft i arm, mod i ba.. Egentligen hade väl kraft i arm räckt där i uppförslutet. Hon kunde ha sparat mod i barm tills det var dags att åka utför… Men till M:s försvar vill jag bara ha sagt att hon var en av de få som struntade i att ramla. Herrenaddå vilket plockepinn av blivande vasaloppsåkare, knäopererade tanter, stockholmare och goa gubbar! En syn för gudar. Och för rosa elefanter.
Bäst idag? När M efter 13 km stakning fick frågan om hur hon hade vallat idag och hon svarade: valla? Nä, sånt gör inte jag. De e bar å åk! Och ha mod i barm och kraft i arm.
så bra hon ska bli!
//Coola M
